Greetings from Fuertuventura

Nu har vi varit här fem dagar. Solen tittar fram då och då men gömmer  sig mestadels av tiden.  Det är helt ok ändå. Vi läser,  slappar,  pratar med engelsmän som det finns gott om här,  älskar och har det bra. Idag pratade jag med en 75årig man från England som berättade att hans fru var 
dement och inte längre kände igen honom alls. Enda gången som han kunde förnimma en känsla av igenkännande hos henne är när han spelar violin för henne.  Han är professionell konsertviolinist och ljudet av stråkar väcker något i henne.
Mannen berättade att han fortfarande känner sig skyldig som reser utan sin fru. Hon har bott i annat boende i åtta år.  
Jag och maken pratade om hur vi hade hanterat samma situation och ingen av oss hade velat att den andre slutade att leva. 
Demens är så sorgligt.  Det berörde mig att prata med mannen. Verkligen. 
Det är en av alla saker som jag älskar med att resa. Möten med människor.  Livsöden. 
Idag fick jag något att tänka på. Något viktigt.