Vem vill jag vara?
Ibland hamnar man i situationer där man måste göra ett aktivt val för vem man är.
För mig hamnar jag i den situationen när jag möter tiggare.
Bara för några år sedan kunde jag bli jätteirriterad på den, de väckte något i mig som jag inte riktigt kunde råda över .
Men jag har tänkt om.
Och gjort ett aktivt val.
Vem är jag att döma andra människor?
Vem ger mig rätten att låta bli att heja eller ge en liten slant?
Så när tiggaren utanför vår butik började prata en dag, så stannade jag och lyssnade.
Jag lyssnade på hennes livshistoria, och på hennes drömmar om framtiden.
Jag lärde känna hennes känslor och kärlek till sin familj och till sin döda make.
Där och då gjorde jag mitt val.
Vem vill jag vara i mötet med dessa människor?
Stadskvinnan som går rakt förbi i min ullrock och högklackade stövlar,
Som negligerar att någon säger hej och ber om hjälp?
Eller vill jag vara den jag faktiskt är, en person som bryr mig om andra och försöker hjälpa så gott jag kan?
Jag valde det sista.
Ingen ska få uppleva mig som en kall, känslolös person. För det är jag inte.
Jag kan inte ge en slant till alla.
Jag skänker när jag kan.
Men alla får ett hej, och ett leende.
För vi alla är någon, som behöver bli sedda av andra människor.
Det är så lite att göra, men kan få så stora effekter i en annan människas liv.
Den personen vill jag vara.
