Avicii och den sanna historien
Han tog livet av sig 20 april 2018.
Han var en ung, begåvad, känslosam svensk kille.
Han var min sons stora inspiration musikaliskt.
Han var en artist som jag lyssnade på men inte fördjupat mig i.
Han var en person, människa, kille, full av kärlek och musik.
Det är så sorgligt.
Han är ju inte ensam heller.
Hans liv var offentligt därför sörjer offentligheten.
Det betyder inte att alla andra som också tagit sitt liv, betyder mindre. Vi bara vet mindre om de personerna.
Det är så sorgligt.
Jag känner med och för föräldrarna, de nära, syskonen.
Jag känner för att jag har en son i samma ålder som också håller på med musik.
Det gör att det kommer nära.
Jag såg dokumentären och fick dåligt samvete.
En ung människa ropade på hjälp som ingen besvarade.
Ingen.
Alla ville vara en del i hans maskineri och framgång, egoister som vi människor är innerst inne.
Jag känner mig som en del i det som hände.
Trots att jag inte kände honom så var jag en del i den hets som ville ha mer av honom.
På bekostnad av, just honom.
Så jävla jävla sorgligt.
Nu lyssnar jag på without you och låtens text har plötsligt fått en helt annan mening.
Vila i frid Tim Bergling.
Vi andra, borde skämmas för att vi såg men blundade.
Kram
<3<3<3