Karma is a bitch

Häromdagen sprang jag till spårvagnen och trampade snett så att muskeln i baksida lår brast.
Så satans jävla ont det gör!
Benet vek sig, jag kunde inte stödja på det utan föll rakt ut i gatan.
Som tur var kom det inga bilar just då men bilar i motsatta filen såg vad som hände och stannade, kom ut och hjälpte mig upp.
Jag var på väg till ett viktigt årsmöte där jag skulle hålla i många delar så jag kunde inte heller bara ge upp och gå hem. Vilket jag för övrigt inte kunde.
Det blev till att bita ihop, ta nästa vagn för min egen vagn missade jag ju såklart, och åka till jobbet haltande och gråtande för det gjorde så satans jävla ont.
 
Tårarna kom och jag grät som jag sällan gör.
Tror det mesta som hållt sig inom mig senaste året kom ut, faktiskt.
 
Jag fick trolig propp i benet i maj, det var det inte som tur var.
Bukhinnan brast i Augusti.
Tanden gick av i oktober.
Jag fick ohyra i lägenheten ( Skalbaggar vivlar överallt!)
och nu en muskel som brast.
 
AJ!
 
Karma is a bitch heter det ju.
 
Så, du som tycker att jag ska ha skit.
Tack, jag har fått det nu.
 
Nu får det vara nog tänker jag.
 
Så det så :)