FIlmklubbslördag

Så är det dags igen.
FIlmklubb.
Lördag kl 15 som alltid.
Vi har nu hållt på i elva år och träffats ca åtta gånger om året, och tittat på film.
Vi - är fem glada damer i olika åldrar.
Alltid samma fem som ses.
En gör middag, en gör förrätt, en gör efterrätt, en väljer film och en köper godis.
Alla har med vin och nåt roligt att berätta sen senast vi sågs.
Vi äter först, och pratar om livet i allmänhet.
Vi ser på filmen och analyserar den.
Från början var vi väldigt ambitiösa och analyserade den utifrån ett givet mönster som man använder inom drama och teater, för att analysera olika berättelser.
Men sen har det allt mer blivit diskussioner om film och om olika livssituationer som man varit med om och som påminner om det som just hänt  i filmen.
Vi har heta diskussioner.
Ibland rent av hetsiga.
Men de är roliga, intressanta, givande, utvecklande, normbrytande och jättetrevliga.
Oftast.
När vi inte avbryter varandra, tjafsar, och har svårt att låta en och en prata i taget..
Men vi gör det med ro, och glimten i ögat.
Vi gör det med kärlek.
Man lär känna varann väl när man ingår i en grupp av dethär slaget.
Vi som från början hade viss distans till varann har nu utvecklats till att prata om det som ligger oss närmast om hjärtat, om sånt som gör ont och skaver i själen, barndomstrauman som märkt oss för livet, om våra liv och sånt som påverkar oss i vardagen.
Vi är starka tillsammans.
Vi gillar varann.
Vi är olika, ändå har vi det starkaste man kan ha.
Vi har en tillhörighet till varann, vi har en samhörighet och ett gemensamt intresse.
Vi gillar film, vi gillar att diskutera, och vi gillar mat och gott vin.
Och vi gillar varann.

Det är inte fy skam.

Idag klockan tre bär det av.
Min tur att laga huvudrätt vilket jag redan gjort.
En gryta med fläskfilé, chorizo, syltlök och cornishoner med grädde, lök och massa peppar.
Smaskens!
 
Vilken film vi ska se det vet man aldrig innan.

Men numer, är inte filmen så himla viktig.
 
Det är samvaron som betyder.
 
Det är kärlek.
 
Ciao!