Tårar torkar inte om man alltid målar samma sak

Nu är han i LA.
Han åkte i Måndags morse och vi var där och vinkade hejdå.
Jag,pappan, syrran och farfar.
Mysigt värre.
Vi skrattade, pratade och fixade och allt var som vanligt.
Ända tills farfar tittade på mig och sa, Jaså mamma har inga tårar ?
Pang.
Kört.
Krokodiltårar!
Älskade lilla skriuttson som är hela 22.
Tar klivet och sticker iväg till USA för att plugga flera år och, om han får som han vill, aldrig mer komma hem.
Det blir att resa dit.
Jag vet att han är framme, för vi har hörts flera gånger.
Han tycker nog att jag är tjatig men jag vill ha livstecken, om det så bara är en glad smiley i sms.
Nu vet jag att han hittat boende och ska dela en dyr (!) lägenhet med tre tjejer, varav att han ska dela rum med en av dem. Nu vet jag att han hängde med två svenska killar igår kväll och att han bor vid Hollywood Boulevard.
Det känns fint.
Det värmer.
Han lever sin dröm och jag är lycklig för  det.
Så, krokodiltårarna som föll en kort stund får stanna inuti.
Jag sväljer, är lite skör just nu, men gläds åt min lilla skrutt som är på andra sidan jorden.
Jag får tänka som kollegan sa:
Tänk att han blir mångmiljonär så kan du åka dit och köpa hur många Mikael Kors klockor som helst.
Ja, jag kanske ska tänka så.
Kram från mesmamman.
Snyft.
1994 .
Kärlek.