enkvinnastankar.blogg.se

 

 

Igår när jag åkte till Ullared med min dotter så pratade vi om ditt och datt i bilen. Jag berättade bland annat att jag just nu har en kollega som synar mig i sömmarna konstant och som inte är nöjd med hur jag är och vad jag gör.

Allt (!) klankas det på och de uppgifter som jag gör, plockas sakta och kontinuerligt bort från mig.

Jag är medveten om detta och ser det, men har i dagsläget ännu inte agerat på det.

(Jag avvaktar till efter vårt årsmöte som vi har imorgon 17/11.)

Men så störande!
I början blev jag ledsen och kände mig urkass, och värdelös etc.

men sen blev jag förbannad och tänkte att detta handlar inte om mig, utan om de glasögon som personen i fråga har på sig och synar mig med.

Självklart gör jag fel och har fel och brister, dessa är jag medveten om tro mig.

Man är sin egen åklagare och advokat allra först, i allafall är jag det.

Men att systematiskt  bli ifråntagen arbetsuppgifter, powerpointbilder man gjort och updprag man haft - det finns ett ord för det.

Jag ska prata med vederbörande som sagt men just nu är jag hyfsat irriterad på situationen.

Det som skrämmer mig mest är att denna människa är den som är mest  PÅ alla andra om hur man ska bete sig mot andra.

Lätt att snacka, eller hur.

 

Grrr.