enkvinnastankar.blogg.se

210728 kl 9.30 tog du ditt sista andetag, sen for du iväg til den eviga sömnen.

Det är alltså två år sedan.

Det är en tid som gått så extremt fort och mycket har hänt sen dess.

Jag har massor av bilder att välja mellan på dig, lilla pappa. 
Men denhär bilden gör mig lite extra glad eftersom jag minns hur glad du var vid tillfället åd bilden togs.

Vi var ute på promenad, och du lånade mina solglasögon för att solen sken dig rakt i ögonen.
Vi var på väg till en loppis i Torslanda, och skulle kika på olika saker som kunde vara värt att fynda.

Du skrattade och skojade och var på bästa humöret, och vi skrattade tillbaka och kände helt enkelt att det var en väldigt härlig dag.
Väl inne på loppisen så ställde vi dig bredvid kassan, för det var så trångt inne i butiken att du inte kunde följa med in i butiken.

Men det gick inte många minuter innan vi hörde en röst som ropade

"Hallå, hallå - var är ni ? Jag känner mig ensam och övergiven "

 

Haha. Skrattar när jag minns det, för du var inte alls ensam och övergiven.
Men du visste PRECIS vilken knapp du skulle trycka på för att jag eller mamma skulle komma direkt :)

 

Lilla pappa.
Jag tänker på dig i någon form varje dag, och du är alltid med mig.

 

Kram från din minsting!

<3